Vilka förväntningar hade du och hur inledde ni samarbetet?
– Jag hade identifierat ett problem i företaget som jag ville ta tag i. Det handlade om vad som händer när man arbetar i skift och det uppstår olika subkulturer och normer i olika skiftlag. Detta är helt naturligt och normalt, men hos oss såg jag att det fanns risk att ett gäng hamnade utanför och det kunde få konsekvenser på sikt. Det här ville jag närma mig men visste inte riktigt hur.
Vad ledde samarbetet till?
-Tillsammans med Bodel och Mats fick jag chans att närma mig den här utmaningen på ett konstruktivt sätt i positiva termer, vilket kändes viktigt för mig. Sedan dröjde det inte länge förrän diskussionerna tog nya vändningar och snart var andra delar av företaget involverat i utmaningen att hitta en fungerande balans mellan instruktion och kompetens. Hur mycket ska man luta sig mot policys och instruktioner – och när ska man lita på sin egen kompetens och ta ansvar att lösa den uppkomna situationen på ett annat sätt? Det här är frågor som vi fortfarande jobbar med och kommer att fortsätta att göra. Men jag upplever att vi har en större adaptiv förmåga idag – och en större medvetenhet om varför frågorna är viktiga att diskutera.
– Just att våga gå in i det här svåra gränssnittet mellan instruktion och kompetens – och göra det både öppet och hårt – det hade vi nog inte kunnat göra utan det stöd som vi fick av Bodel och Mats.
Vad vill du skicka med till andra i industrin?
– Att man måste ha en organisation som är mogen att ta tag i den här typen av frågor. Många kan uppfatta de mjuka frågorna som flummiga om man inte lyfter dem på ett sätt som är relevant för medarbetarna och företagets kärna.
– Om man har gnissel mellan operatörer och underhållspersonal, eller något annat där det uppstått en polariserad diskussion som man gärna kör fast i, då passar det här arbetssättet väldigt bra.
Text: Eva Krutmeijer, Percipia Strategi & Kommunikation
